Tänker visa er lite dikter som enligt mig är fina. 

 

De ännu blodiga knytnävarna 
slog inte längre mot den tomma vitheten 
De omfamnade nu två taniga ben 
Två taniga ben av samma kött och blod 

Den tomma vitheten var hård 
Blodet från knytnävarna 
Bildade nu märken från gnuggad hud mot ett kallt golv 

 

Det enda som hördes var andetagen 
Och alla ljud som bara var inbillade 
Illusioner av skrik och snyftningar 
De var ändå inte inbillningar 
De hade ju funnits där en gång 

Men inte längre 
Inte sen den där gången 
Nu fanns det bara andetag kvar 

Andetag som ropade efter hjälp 
Sen kom ångesten tillbaka 
Återigen mötte de ännu blodiga knytnävarna 
Den tomma vitheten som egentligen 
Var en vägg mellan ensamhet och frihet 

----------------------------------------------------------

 

Jag såg dig ströva bort 
Uppför krönet och ner bakom det

som om du vandrade rätt ner i en avgrund 

Jag tyckte att du vände dig bort 
från platsen din själ fanns på från den du var 
Men det var i själva verket mig själv jag såg 

Jag som lät mina egna tankar styra bilden av dig 

Jag inser nu att du inte vandrade bort 
från dig själv utan mot lyckan 
Den du faktiskt vill vara

-----------------------------------------------------------------

 

 

 

Hej. 

Jag har innan drivit en annan blogg, men jag kände att jag skulle behöva en nystart. Ni som läser kanske kommer från den gamla bloggen, er kan jag meddela att denna gången kommer min blogg inte att se ut på samma sätt. Här kommer jag att reflektera mina tankar, ideer och åsikter. Jag kommer berätta om mitt liv och saker som intresserar mig. Samtidigt som jag kommer att visa er saker/låtar/texter som jag tycker är fint så kommer jag självklart även att prata om vanliga vardagsytligheter, som innan. Både nya och gamla läsare hälsar jag välkomna, jag hoppas ni skall trivas och stanna. Jag är 15. Jag är Linnéa.