som en lögn i vackert väder
Snart är det för kallt för att sitta på balkonen om nätterna. Och nu är sommar slut.
Och ikväll gråter jag.
gemini
Vill så gärna tatuera detta. Det står för tvilling och Axel ska tatuera en likadan på sin handled och det skullevara så fint.
och i bakgrunden spelades vår låt
Har allting schemalagt, varenda kvadratmeter i mitt rum städad.
Ändå känns detsom att något saknas.
Är det så här det känns att inte ha någon själ.
Saknar frukost vid Hanssons lilla gatukök och nätterna på altanen som slutade 04.07
Saknar det fräkniga ansiktet och att kyssas under täcket.
Saknar att skriksjunga i bak på en moped och att björnbrottas på nyklippt gräs i solnedgången.
Nu är allt bara dötid tills nästa gång.
få oss av den här jävla gatan
tror & tvivlar
Följ mig på tumblr! http://tredjemarsnittiosju.tumblr.com/
fyrahundraåttionio jävla kilometer ifrån mig
ikväll blöder mitt lilla tonårshjärta
för många känslor och för långt ifrån rätt famn
och i min spegelbild ser jag ledsen ut
för många känslor och för långt ifrån rätt famn
och i min spegelbild ser jag ledsen ut
om du kysser mig sådär som bara du gör
Jag ser framför mig ett rum med tak-höga fönster längs med väggarna i vilka det fladdrar skira vita gardiner. Väggarna är av vitmålat tegel och det enda i möbelväg som finns i rummet är en stor säng direkt på golvet och en hylla som löper längs hela ena väggen, fylld av diverse intressanta saker. Utanför fönstren går solen just upp över hustaken och färgar den molnfria morgonen i guld och rött.
Någonstans i bakgrunden spelas Håkan Hellströms ”Vi två, 17 år” och där, mitt i allt det perfekta sitter jag i den breda fönsterkarmen och bara lever. Detta är min idyll av hur det skulle vara att flytta hemifrån. Tänk att ha ett ställe som är mitt alldeles egna, där jag själv är härskare och där allt sker enligt min vilja. Jag tänker mig hur jag skulle sitta där under en filt på kvällarna och dricka té ur min gigantiska kopp och plugga eller kanske läsa en bok. Hur jag skulle sitta vid ett köksbord och titta ut på den perfekta utsikten. Jag tänker mig nätter med tända ljus, glass och vänner med vilka man pratar om ytligheter, vardagligheter och hjärtehemligheter.
Hemmafester som slutar med de där människorna som ingen känner och som vägrar att gå fast klockan är fyra på natten. Regniga tisdagseftermiddagarmed serie-marathon i en soffa, under ett täcke tätt i hopslingrad med Honom, som man tycker om så mycket att det gör ont. En lägenhet där jag kan må hur bra som helst. Där det alltid ska vara städat och där man inte kan må dåligt. 
Eller? Antagligen skulle en egen lägenhet för min del vara lika med klädhögar så långt ögat når, halvdana måltider som ser allt annat än aptitliga ut och mer ansvar än vad jag klarar av. Men kanske, kanske blir det bara bra. Linnea Jarefjäll
etthundraarton minuter förbi midnatt
Varför blir det aldrig mörkt
Jag vill inte se.
För den här staden är för liten
Och jag känner inte dig
Men du kan få följa med mig hem
Och kanske hålla min hand
Om du säger att allt kommer att bli
bra
Om du kysser mig,
Beneath your beautiful (cover)
Varför går man inte jämt runt utan bh det är så fint
